Vad är egentligen ”pågående markanvändning”?

Begreppet ” pågående markanvändning ” är centralt när det gäller rätten till ersättning i samband med att en markägare fråntas rätten att bruka sin mark. Aktuellt nu när staten genom Kammarkollegiet hävdar att föryngringsavverkning av fjällnära skogar inte skall betraktas som pågående markanvändning. Argumenten är att skogen inte brukats under lång tid och inte brukats med föryngringsavverkning med dagens mekaniserade teknik.

Flera markägare har nu stämt staten vid Mark- och miljödomstolarna i Östersund och Umeå för att få rätt till ersättning när dom nekats avverkningstillstånd i fjällnära skog. I fjällnära skog krävs tillstånd av Skogsstyrelsen för att få avverka. Nekas man tillstånd så har man rätt till ersättning enligt reglerna i miljöbalken. Skogstyrelsen beslutade under 2017 att stoppa ersättningarna till de som nekats avverkningstillstånd med argumentet att det inte är ”pågående markanvändning” och Skogsstyrelsen menar att frågan borde prövas juridiskt.

Det främsta skälet är att en avverkning inte kan ses som ”pågående markanvändning” är att marken inte brukats under lång tid. När jag googlade på begreppet så fann jag en dom från Högsta domstolen år 2015. Domen gällde åker- och betesmark som legat i träda under 40 år och varit övervuxen av träd, buskar och sly  och nu blivit naturreservat. HD konstaterade att marken tidigare använts för jordbruk och den skulle vara möjlig att använda i jordbruksdrift. HD gav markägaren rätt och han vann målet och fick full ersättning.

När det gäller skogsbruk vet vi att det är frågan om långa omloppstider och att skogsbruket inte kan stå vid sidan om metod- och teknikutveckling. Att tidigare generationer skött skogen så att det vuxit fram ett slutavverkningsbart bestånd samt att marken är produktiv skogsmark enligt Skogsvårdslagen så måste det innebära att även fjällnära skogsbruk är ”pågående markanvändning”.

Nils-Ingemar Gohde, styrelseledamot i Norrskogs styrelse

2018-04-06