Effektivare miljöarbete ger ett starkare Sverige!

Effektivare miljöarbete ger ett starkare Sverige!

Riksdag och regering bör slå fast att miljömålen i skogen ska nås på det sätt som gör att så lite skogsmark som möjligt undantas från brukande. Då får landet totalt sett mer resurser över till vård, skola och omsorg, men även till miljöåtgärder på andra områden i samhället.

Sveriges Riksdag antog 1999 det övergripande miljömålet att vi år 2020 ska ha löst ett antal utpekade miljöproblem i landet, utan att samtidigt orsaka ökade miljö- och hälsoproblem i andra länder. Ett antal miljökvalitetsmål följs i syfte att beskriva utvecklingen inom de områden som miljöarbetet omfattar. Det som ska uppnås är bland annat luft utan föroreningar, sjöar som inte har problem med övergödning eller försurning och fungerande ekosystem i skogar och jordbruksmark.

När det gäller miljömålet ”Levande skogar” så visar miljökvalitetsmålen på en positiv utveckling inom de flesta områden. Resultaten kommer från en kombination av mer hänsynsåtgärder i skogsbruket, frivilliga avsättningar och myndigheternas arbete med skydd av skog.

Med facit i hand kan man se att det arbete som Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Länsstyrelserna under de senaste 18 åren bedrivit för att Sverige ska uppnå skogsbrukets miljömål varit väldigt fokuserat på att undanta skog från avverkning.

Riksdag och regering anslår varje år stora summor pengar till inköp av skogsmark. Detta är en synlig engångskostnad för samhället. Till detta ska läggas en osynlig kostnad för all framtid, nämligen bortfallet av virkesproduktion som skapar arbetstillfällen, exportinkomster, skatteintäkter och möjligheten att ersätta kol och olja med råvaror som skapats av fotosyntesen.

Den kostnaden är det få som pratar om, och det är synd. Att bara skydda stora arealer skogsmark leder inte självklart till att vi når miljömålet, och ännu mindre till att vi når det på ett effektivt sätt.

Skattepengar och skogsmark är resurser som samhället ska använda på så effektiva sätt som möjligt – både för att skapa välfärd, och för att bevara biologisk mångfald.

Ett tydligt exempel på en verksamhet utan som helst tanke på resurseffektivitet är Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper. Idag registrerar myndigheten nyckelbiotoper framförallt i samband med avverkningsanmälningar i nordvästra Sverige. Ribban för vad som bedöms vara en nyckelbiotop är så lågt satt att till exempel all äldre skog på skogsbolaget Holmens marker i Ströms Vattudal i Jämtland riskerar att klassas som nyckelbiotop.

Enligt myndighetens egna riktlinjer är nyckelbiotoper av så stor betydelse för skogens flora och fauna att de enda skogliga åtgärder som bör genomföras är sådana som syftar till att stärka den biologiska mångfalden. Om myndighetens riktlinjer följs tas alltså alla registrerade nyckelbiotoper ur produktion.

Ett stort problem med verksamheten är att man registrerar biotoperna just i samband med avverkningsanmälan. Det innebär att man bara registrerar nyckelbiotoper med förhållandevis låga naturvärden. Områden som har högre värden har skogsbrukarna ofta själva redan identifierat och de avverkningsanmäls normalt inte.

Omfattande registrering av områden som skogsbruket bedömt som avverkningsbara är inte en  resurseffektiv hantering av skogsresursen. Anta att myndigheterna istället skulle identifiera vilka brister som finns i respektive landskap, hitta de områden/naturvärden som är av störst betydelse för mångfalden just där, och sedan komplettera med naturvårdande skötselåtgärder för att stärka upp naturvärden som exempelvis är beroende av brand eller annan störning.

Då kan man troligen använda skattebetalarnas pengar, och landets skogsresurser, på ett sätt som ger mer per satsad skattekrona eller hektar skogsmark.

Sverige blir ett starkare land om vi når miljömålen på ett kostnadseffektivt sätt. Jag vill gärna se att våra politiska partier ger sin syn på detta!

Rolf Edström