Ett helt land är starkare än ett halvt!

Ett helt land är starkare än ett halvt!

Människan oroar sig för framtiden. Ragnarök, nödår, digerdöden, ryssens härjningar, kärnvapenkrig, hav förgiftade av plast eller klimatkatastrof ? Temat varierar med plats och tidsålder. Idag har vi, kanske, en bättre bild av framtidens problem än föregående generationer. Påverkar det politiken - eller ska vi fortsätta att krympa Sverige?

Ett varmare klimat kommer att förändra vårt samhälle i grunden. För att begränsa uppvärmningen måste vi producera nyttigheter genom fotosyntesen istället för av fossila eller ändliga resurser. Vi kommer så småningom att behöva hantera migrationsströmmar om delar av planeten översvämmas eller torkar ut till följd av det nya klimatet.

I det läget kanske den svenska politiken, som alltför ofta styrt resurser i form av människor och pengar från norra Sverige och söderut, måste omprövas. 

Vi vet att centraliseringen skapat problem. Bostadsbristen är störst i storstäderna. Det är också där det är dyrast att bygga, och där hushållen är så överbelånade att ekonomerna befarar en krasch. Det har också visat sig att många som bor i miljonprogrammen har för litet inflytande över sina egna liv, ibland med sociala problem som följd.

Många vill lösa dessa svårigheter genom att satsa ännu mer pengar i redan starka regioner. Om staten enligt 1900-talets modell subventionerar fler bostäder och investerar i mer infrastruktur där, stärker dessa sin konkurrenskraft, medan konkurrenskraften i andra delar av landet sänks.

Landets totala styrka är summan av alla dess delar. En annan väg skulle kunna vara att åter rusta de delar av landet som kan bidra med basen för framtidens biobaserade samhällsekonomi; förnybar energi, klimatsmarta råvaror och nya, biobaserade produkter. I större delen av landet är bostadsbristen mindre, markpriserna lägre och offentliga investeringar späder inte på några överhettningsproblem.

För att de övre två tredjedelarna av Sverige ska kunna möta morgondagens utmaningar måste det finnas en stark infrastruktur både vad det gäller kommunikationer och arbetsmarknad. Där spelar politiken en avgörande roll. En satsning på höghastighetsjärnväg i den södra landsänden skulle till exempel sluka merparten av statens infrastrukturpengar för lång tid framåt. Då blir det ingen utveckling norr om Mälardalen. En möjlig bieffekt kan istället bli mer bostadsbrist, skenande mark- och bostadspriser, lånebubblor och så vidare enligt känd modell.

Även när det gäller en vital arbetsmarknad har staten en viktig roll att fylla. Statliga arbetstillfällen är av stor betydelse för företagandet i skogsbygderna, då de är viktiga komplement till de jobb som finns i produktionen. Dessvärre har staten under senare tid flyttat arbetstillfällen från skogsbygderna snabbare än vad näringslivet har gjort. Centraliseringen kostar skattepengar: ett statligt arbete i lokaler på Vasagatan i Stockholm kostar avsevärt mycket mer i lokalhyra och lön än på alla andra platser i landet, och späder dessutom på de nämnda problemen med avfolkning i norr och överhettning i söder.

Om vi inte bryter trenden kommer vi som bor i Sverige, och alla som förväntas flytta in de kommande decennierna, att trängas ihop på den sydligaste tredjedelen av landet.

Underlättar det omställningen till en uthållig, biobaserad ekonomi? 

Rolf Edström 2016-05-20