Skogsbruk utan slutavverkning

Skogsbruk utan slutavverkning

Jag vill sköta min skog bra på alla sätt, jag är tillräckligt gammal för att ha sett och läst en hel del, och tillräckligt ung för att sakna intresse av att försvara gamla modeller. Ändå är jag skeptisk till vurmen för kontinuitetsskogsbruk, hyggesfritt skogsbruk och allt vad det nu kallas när man bedriver skogsbruk utan att slutavverka och anlägga ny skog.

Förespråkarna för dessa metoder brukar bland annat hävda att de ger en bättre ekonomi för skogsägaren. Det är ofta samma människor som anklagar skogsbruket för att vara girigt, vinstmaximerande och kortsiktigt.

Det blir nästan lite festligt – om skogsbruk utan slutavverkning vore ekonomiskt bättre än att avverka och plantera, då borde väl de giriga skogsägarna omfamna den direkt?

Några av de faktorer som gör mig tveksam till det hyggesfria skogsbruket är att:

- tillväxten på marken blir lägre, vilket känns tveksamt i ett läge där träråvara behövs för att fasa ut material som är sämre för klimatet

- metoden fungerar bättre för gran, än för andra träslag. Jag vill gärna ha många trädslag i skogen!

- metoden medför ofta återkommande avverkningar, vilket påverkar marken och ger en känsla av park där medelåldern i beståndet alltid hålls relativt låg eftersom de avverkningsmogna träden avverkas

- risken för stormfällningar och insektsangrepp torde öka som en följd av de återkommande avverkningarna

Några av dessa nackdelar kanske jag skulle kunna leva med, om jag visste att hyggesfritt per definition var överlägset ur naturvårdssynpunkt. Ju mer jag lär mig, desto tydligare tycks det dock vara att det inte är avverkningsmetoden, utan hänsynen vid avverkningen, som avgör hur åtgärden påverkar den biologiska mångfalden.

Visst hade det varit roligt om det funnits starka bevis för att skogsbruk utan slutavverkning kunnat ge bättre miljö, bättre ekonomi och större utrymme för det rörliga friluftslivet. Min egen slutsats blir dock att metoden ska användas där skogsägaren tycker att hårt påverkad granskog är en bättre skogsmiljö än de olika faser, från hygge via ungskog till äldre skog, som trakthyggesbruket ger.

Oroande nog tycks erfarenheterna från flydda tiders kontinuerliga skogsbruk, som lämnade i stort sett hela landets skogar i ett eländigt skick, vara på väg bort. Kanske våra barnbarn måste återinföra bidrag av 1900-tals modell, till de skogsägare som avvecklar rester av kontinuerligt brukade skogar och planterar nytt?

Det vore synd om just ”giriga skogsägare” åter i stor skala skulle kunna avverka och komma undan ansvaret för anläggning av ny skog och annan skogsvård!

Rolf Edström 20160509