Fredrik Alenius

Fredrik Alenius

Lappländska skogar smäller högre än brasilianska stränder.

Dina första sju år bodde du i Dorotea. Sedan hann du vara folkbokförd i Åsele och Storuman innan det bar av till Värnamo, Tyskland, USA, Kanada… Brasilien?
– Ja, jag skulle precis skriva kontrakt på två år i Brasilien när jag träffade min fru Linda som då var Konsumchef i Åsele. Jag var helt inställd på Brasilien, inte minst för att ett av mina största intressen är att dyka. Men i det läget visade det sig att lappländska skogar smällde högre än brasilianska stränder!

Varför reste du så mycket?
– Jag reste med jobbet. I Tyskland gallrade jag granskogar som planterats precis efter andra världskriget. Vi började i Kil i norra Tyskland och slutade med ett militärt skyddsområde strax söder om Berlin, det här var strax efter det att Berlinmuren fallit. I USA var jag stationerad som maskininstruktör i anslutning till Valmets fabrik i Gladstone i norra Michigan. Jag besökte alla som köpte Valmets skogsmaskiner i USA och Kanada. Det var väldigt roligt och planen var alltså att göra samma sak i Brasilien.

Kan du ta det från början, hur tog du steget från Storuman ut i världen?
– Trots att jag är uppvuxen på en skogsfastighet var det först på skogsbruksgymnasiet i Storuman som jag själv provade på att köra. Det var 80-tal och mitt i brytpunkten mellan mekanisering och manuell huggning. Efter gymnasiet jobbade jag som skördarförare åt Domänverket i sex–sju år. Sedan kände jag att jag ville gå vidare och valde mellan att bli egen entreprenör eller utbilda mig vidare. »Läs vidare i stället för att dra på dig en massa grejer«, sa mamma och pappa. Jag vidareutbildade mig på Skogsinstitutet i Värnamo men efter avslutad utbildning var det omöjligt att få ett inspektorsjobb. Men jag gillade skogsmaskiner och nappade på de erbjudanden jag fick vilket innebar att jag fick resa en del.

Du väljer alltså kärleken framför Brasilien och väl tillbaka i Västerbottens inland arbetar du som inspektor åt Norra Skogsägarna. Men snart ska livet ställas på ända för dig.
– När jag jobbat som skogsinspektor i Storuman i några år fick pappa en kraftig hjärnblödning. Han var bara 58 år gammal och livet förändrades dramatiskt för oss alla. Han behövde sex–sju assistenter för att ta sig igenom dagarna och nätterna. Jag sade upp mig och arbetade som pappas personliga assistent under rehabiliteringen. Men när min fru fick erbjudande om jobb i Sundsvall hängde jag på.

Nu har du varit skoglig rådgivare i Sundsvallsområdet i drygt 15 år. Under några år lämnade du Norrskogoch jobbade för SCA, varför kom du tillbaka?
– Jag trivs på Norrskog eftersom det finns en ärlighet i affären. Kooperativet är rättvist och behandlar alla medlemmar lika. Oavsett vilken kompetens eller skoglig bakgrund markägaren har så får alla samma utmärkta rådgivning och samma pris för samma produkter.

Dina tre bästa råd till Norrskogs medlemmar?
– För det första, röj i tid! Skogen ska röjas när träden är mellan 1,5 och 2,5 meter höga. För det andra, avverka när skogen är mogen, inte när priserna på timmer är som högst. Ett tredje tips är att i god tid innan avverkning se över behovet av skogsbilvägar på fastigheten. Alla dessa tips bidrar till bättre lönsamhet för markägaren.

Höjdpunkter i skogen om du kliver ur skogsrådgivarrollen för ett ögonblick?
– Jag gillar att jobba i min egen skog utanför Vilhelmina, det är ren rekreation att ta fram mina gamla maskiner om somrarna. Jag älskar morgnarna i torpet, när vi sitter där allesammans på bron och dricker morgonkaffe, äter macka och lyssnar på svalorna i den tidiga sommarsolen.