Skogsägarens äganderätt - till nytta för hela samhället

Skogsägarens äganderätt - till nytta för hela samhället

Dagens Nyheter publicerade 2012 en uppmärksammad artikelserie där man utmålade svenskt skogsbruk som en tummelplats för allsköns onda och otyglade intressen. Rubriken för serien var ”Skogen vi ärvde”.

Redan där blottas en grundläggande motsättning mellan skogsägarna/brukarna och andra grupper i samhället. Vilka är ”vi”, vilken skog har de ärvt, och från vem har arvet i fråga kommit?

Jag ser min skog som just ”min”, utifrån det faktum att jag betalat för den, att det finns ett köpekontrakt som underskrivits av de förra ägarna, samt att jag har en giltig lagfart på fastigheten. Samtidigt finns det grupper som talar om ”vår” skog och som då gör anspråk på all skog i landet.

Att kunna skilja på mitt och ditt är något som de flesta i tidig ålder får lära sig av sina föräldrar. Det har genom historien visat sig att kulturer där människorna kan lita på varandra, och inte norpar varandras ägodelar så snart någon vänder ryggen till, skapar mer välstånd till gruppen.

Naturresurser som har ägare, genererar ofta mer nytta till människorna än resurser som ägs av ingen, eller alla. Det som ingen äger är det få som vill ta ansvar för - se bara på haven, som fiskas ut och används som avstjälpningsplats för det elände som människan vill slippa se, eller luften, som under så lång tid använts som mottagare för utsläpp av alla de slag.

Skogsbruk är ett bra exempel på motsatsen. Den som äger skog tar ett större ansvar för att det kommer upp ny skog efter avverkning, än den som fått rätten att avverka utan att ha några förpliktelser i övrigt. Skog som brukas långsiktigt är en evig resurs, som kan skapa nytta för människan i generation efter generation. Därför är det viktigt för samhället att den som brukar skog också tar ett ansvar för återväxten.

Med skogsägande följer ett stort ansvar även på andra områden än för skogsvården. Jag ser inte att skogsägarkåren har problem med detta. Till skillnad från föregående generation av skogsägare har vi möjlighet att avgöra hur vår skog ska skötas i en rad avseenden. De bruna kuvert som Skogsvårdsstyrelsen skickade till mina föräldrar, där det stod att ”ni har skog som ska föryngringsavverkas och ni kan få bidrag till åtgärden” bidrog säkert till Sveriges importinkomster, men knappast till mångfalden i skogslandskapet.

Idag finns utrymme för fler sätt att bruka skogen. Till detta kommer alla de åtgärder för bättre miljöhänsyn i skogsbruket som utvecklats under de senaste decennierna, som till exempel skogssektorns målbilder. Jag är övertygad om att utvecklingen går mot en allt bättre situation när det gäller miljön i de svenska skogarna. Äganderätten, och dess konsekvenser i form av långsiktigt ansvarstagande, är ett av fundamenten i denna utveckling.

 Rolf Edström 2016-04-29